Våtbädden klar!

Nu är våtbädden klar! 29 säckar matjord gick det åt och jag har lite träningsvärk mellan skulderbladen! Vi flyttade på den stora daggkåpan och delade på den. Annars hade det nog sett lite hopplöst ut. Det tar ju några år innan perennrabatter blir som man tänkt sig. Daggkåpan är t.ex. fyra år. Vi är lite osäkra på hur vi lyckats med avrinningen. Helst ska vattnet kunna rinna ut och det är lite si och så med det. När det regnade mycket såg vi att det blev en pöl i botten, men det ligger ca 15 cm stenkross där så förhoppningsvis står inte rötterna i vatten i alla fall. 

Jag älskar att köpa växter. Jag åker gärna till Åkersberga växtförsäljning. Sedan beror det på vilken av personalen man råkar ut för om man får bra hjälp. En del är lite dryga och snorkiga, tycker jag, men några har gett mig riktigt bra hjälp. Oftast handlar jag på impuls. I rabatten finns Praktriddarsporra, Trädgårdsiris, Alunrot, Akleja, Amerikanst älggräs, Daglilja och Kransveronica. 

Här ser ni Kransveronican som jag hoppas ska bli stor som en buske om några år. 

Underlag (nästan) klart

Min man har nu gjort de mesta av underarbetet klart där växthuset ska stå. Det gula är slang genom vilken man så småningom kan dra el för belysning och värmeelement.

Tyvärr tog stenmjölet slut så vi måste beställa en lastbil till. Det blir alltid en massa extra kostnader som man inte räknar med.

Kanten på våtbädde är klar

Så var kanten på våtbädden ljuten. Nu ska de "brinna" och sedan ska det fyllas med en hiskelig massa jord. Nu är det inte långt kvar till plantering.

Jättedaggkåpa

Aldrig kunde jag ana när jag köpte några små anspråkslösa plantor med daggkåpor för fem år sedan att det här skulle bli en daggkåperabatt. Den har tagit över helt - och jag älsar det! Fast den stackars pionen bakom håller nog inte med. Nej, den ser ni inte på bilden, men den bär knopp. Förra året försökte jag dela på den men den andra halvan tog sig aldrig riktigt så nu vet jag inte om jag ska försöka mig på det igen.

Hundarna är alltid delaktiga

Mina fina hundar är alltid med i trädgården. Fast de är mest delaktiga i momentet där man njuter av en kaffe i solen och ser på när det växter.

Vackraste Rhododendron

Visst är den fantastisk? En tropisk skönhet. Jag trodde inte att den skulle blomma i år för den har haft knopp så länge och jag tänkte kanske att knopparna fryst. Dels på grund av vintern som började så milt och sedan våren som kommit och gått och sedan kommit igen. Men nu äntligen så bara slog den ut. Jag måste erkänna att jag inte ens fyllt på Rhododendronjord. Nu tror jag att jag väntar med det till efter den har blommat.

Vill ha fler!

Underarbete

Nu har vi kommit ett steg längre med våtbädden. Presseningen ligger på plats och bergkross har lagts till som dränering. Som ni ser så är framkanten upphöjd och det är för att min man ska ljuta någon form av mur eller kant som vi ännu inte enats om. Vi har en mur hemma som kanske inte är den snyggaste men det kanske är vettigt att använda det som redan finns. Projekten är nog dyra i alla fall.

Så innan jag kan få börja inhandla växter så ska den här kanten vara på plats...hm...Det kliar i fingrarna och helst vill jag att rabatten ska vara klar till midsommar då vi ska ha en liten fest hemma.

Bergkross beställt

Solen är tillbaka, eller ja, den lyster igenom molnen lite sådär ibland, och skatteåterbäringen har kommit. Så nu har jag beställt 10 ton 0,32 och 2 ton 0,4 stenmjöl. Jag upplyste hon i andra änden att jag var en pappegoja och att hon inte kunde ställa några motfrågor på det, men hon försäkrade mig om att det enda hon behövde var en adress.

Nu ska vi alltså dränera våtbädden och lägga bärlager till växthuset och till ett vedskjul som min man ska bygga på baksidan.

Gårdagen var produktiv. Vi satt vid morgonkaffet och betraktade en buske som en gång tillhörde Spireahäcken, men som nu blivit inklämd bakom en upphöjd rabatt. Den erbjuder visserligen en ombonad känsla till rabatten men mestadels hindrar den morgonsolen från att nå pionen. Vi bestämde oss för att gräva upp den och använda den som en del av det buskage vi drömmer om på baksidan. Det visade sig att vi fick sex stycken spretiga och glesa plantor av den där ihoptryckta busken och om de där nu får ny jord och en massa ljus så kommer de att bli fina och täta tills nästa sommar. Vi har en idé om att vi vill ha buskar runt altanen i stället för det där korsvirkesräcket (ett för övrigt frekvent inslag i vår skärgårdskommun). Snart kan vi riva det utan att känna oss som om vi sitter på apberget på Skansen!

Jag och grannen bytte lite blommor med varandra. Jag fick silverarv och två olika blå blommor till som jag inte vet namnet på. Hon fick taklök, mossflox och borstnejlikor. Jag är inte helt nöjd med planteringarna. Egentligen vill jag inte ha för många sorter utspridda i en rabatt, men då jag är osäker på var allt kommer att trivas så kanske det är bättre att prova sig fram och sedan bunta ihop allt när det rotat sig lite bättre. Silverarven är känd för att sprida ut sig och bli till stora vita kuddar och det gillar jag.

Skitväder

Nej, det blir inte mycket skrivet här när det är +6 grader i juni och regnar på tvären. Det finns direkt ingen lust att vara ute i trädgården.

Fast idag har jag varit inne i ett 12 kvm växthus utan krusiduller och känt att det räcker. Jag som trodde att det krävdes 14 kvm och sockel för att jag skulle bli riktigt nöjd.

Vi hade extremt mycket utgifter den här månaden och aningen för lite in för att jag ska orka fundera mer på det just nu. Vi prioriterar att få ordning på våtbädden - bara det slutar regna.

Pärlhyacint

Det här är ingen favoritblomma egentligen. De sattes av gamla ägarna. Men just i år så har jag kommit igång tidigare med jordförbättring och rensning så den här blivit blåare och mer framträdande än tidigare år och den verkar inte vilja sluta blomma. Just den rabatten är rätt så trist så här års eftersom det är sensommarblommor som Lavendel och Stockrosor intill. Då är det ju toppen att ha en sån här lite blå karamell att vila ögonen på i väntan på allt annat.

Nästa vecka ska vi beställa singel till våtbädden så att jag äntligen kan komma igång med planeringarna. Det ska bli så kul att plantera vackra perenner i stället för att ha en öppen grop.

Mossflox och tulpaner

Om jag hade fått bestämma så kanske tulparnerna varit lite mer färkodade, men jag är så glad att min man tryckte ner de där lökarna den där hösten då jag var nyförlöst och hade annat i tankarna.

I förgrunden syns mossfloxen som breder ut sig och så här års är den fantastisk. De vackraste blommorna jag har är vita. Förmodligen därför att jag i början var lite feg och planterade mest vita blommor och det är de som nu har tagit sig såhär några år senare. Men jag tycker faktiskt att det är väldigt vackert med vita blommor. Jag tror vi har som mest blomning så här års också. Jag har mest gått på känsla när jag har handlat växter och inte funderat så mycket på att ha blomning hela sommaren. Förra året köpte jag bara sånt som blommar i juli så jag hoppas på lite mer spridning i år.

Spirea

Denna underbaraste årstid av dem alla blommar Spirean en kort kort stund och den liksom lyser upp hela tomten. De gamla ägarna till huset planterade Spireahäck runt hela tomten och svärfar har klippt och tuktat den rätt så hårt. Just den här busken har fått förbli riktigt yvig och jag har bara tagit bort de döda grenarna. Det är såhär den är som vackrast, tycker jag. Otuktad och yvig.

Så var potatisen i jorden

Jag hade en brilliant idé om att sätta potatis tillsammans med barnen efter dagis. Att sätta potatis är ju så himla enkelt att till och med en 2 1/2-åring klarar av det, eller hur?

Steg ett är att plocka fram alla saker. Redan där hade lilla E sin vanliga komma-hem-från-dagis-kris och bara grät. Jag lockade med att få åka skottkärra, men det svåra var att när storasyster plus jordsäck också skulle åka så räckte mammans styrka inte riktigt till.

Jag satte potatis medan lilla E skrek och stora E satt i skuggan och klagade på att de var för varmt. De hade säkert rätt. Nu är potatisen i alla fall i jorden.

När jag var liten åkte vi till mormor och morfar som var bönder varje år så fort kärlen gått ur marken och satte potatis. Alla hjälpte till. På sensommaren hjälpte vi till att plocka upp den. De hade en gigantisk potatisåker och vi hade potatis i garaget i en låda året om.

Som ni ser har vi ett litet blygsamt amöbaformat potatisland. Jag tycker potatisplantor är vackra och jag ser inte poängen med att göra ett kvadratiskt land. I vår trädgård vill jag bara ha organiska former.

Potatis behöver ingen som helst näringstillförsel. Jag tog med mig en säck jord ner men när jag luckrat upp förra årets jord så insåg jag att det inte skulle behövas. Det ideala är att man inte odlar potatis på samma ställe varje år utan byter plats på odlingarna. Då kommer jorden berikas med olika näringsämnen vilket gynnar tillväxten. Vi har bara ett potatisland just nu så det får bli vad det blir. Potatis, blir det alltid.

Köksträdgården börjar ta form

För två veckor sedan var det här en ful jordslänt med inslag av grått bärlager. Nu är det början till en köksträdgård. För att ge plats åt grunden till växthuset fick fick flytta på jordgubbarna. Vi kom på idén med att terassera den fula slänten. Vi hoppas att det ska ge jordgubbarna så mycket sol som de behöver, men jag befarar att det är lite för väldränerat. Vi har också flyttat hit en stor rabarber samt gräslök och en timjanbuske. På övre raden har vi planerat skott från hallonbuskarna. Vi har alltså inte köpt några växter alls utan hämtat sånt som inte kommit till sin rätt på andra ställen i trädgården eller som behövde gallras.

Innemot Enen till vänster på bilden tryckte vi ner några trötta Syrenskott som behövde lite ny näring. Min man har gått loss med kullersten och gjort trappsteg av hittad ljus schiffer som man kan stå på när det ska skördas. Vi hade goda vänner som tidigare bodde på en rullstensås och det var bara att hämta stora fina runda stenar. Man kan aldrig får nog av dem i trädgården.

Snart börjar kampen mot mördarsniglarna. Jag har hört talas om att det finns 12 volts elslingor. Vad tror ni om det?

Faktum är att vi sällan får så mycket jordgubbar. Vi har tillräckligt med planor och jordgubbsblommor, men någon annan hinner alltid före: fåglar, getingar, sniglar eller vad det nu är. Man får börja lägga över dem med nät och sånt, men jag tycker att det är så gräsligt fult.

Visst gör det ont när knoppar brister

Nej, jag är verkligen ingen fotograf. Jag ser bilderna men jag kan inte tekniskt omsätta dem i ett vackert fotografi. Jag har till och med en rätt hyfsad kamera men det är mest min man som använder den. Jag får försöka be honom fota i stället.

Snart blommar äppelträden i vår äppellund. Visst låter det romantiskt? Vår äppellund är alltså ett hörn av gräsmattan där vi har tre äppelträd och ett plommonträd. Plommonträdet och ett av äppelträden är ca 11 år nu och börjar se lite anständiga ut, men de andra två är mest en vertikal kvist med tre skrämda grenar som går snett uppåt och ca fyra ensamma blommor som aldrig orkar hela vägen till äppelpajen. Det jobbiga med träd är ju att de tar så ohygglig tid på sig. Jag älskar träd. Jag är den där som knyter näven i fickan när folk pratar om att fälla träd för att få mer sol. Jag hade kunnat vakta lindarna i Kungsträdgården när det begav sig men jag är för lat - kanske för kvällstrött. 

Vår tomt är en smart och väldränerad fyrkant på 1500 kvadrat med en slänt mitt i. Solen hittar inte hit från november till februari eftersom berget skuggar, men från och med ungefär mitten av mars så har vi mer sol än de flesta i Stockholms län. Gräsmattan vilar på kompakt lerjord som håller fukten väl och maskrosorna frodas vällustigt i junisolen. Min svärfar brukar gå och rycka upp dem när han är här. Förmodligen för att han tycker att det gör honom förtjänt av en kall pilsner på vår altan framåt eftermiddagen. Faktum är att han lyckas bekämpa fler och fler varje år så det verkar inte vara förgäven även fast det ibland känns så. 

Man brukar prata om trädgårdens golv, väggar och tak när man pratar trädgårdsdesign. Vi skulle verkligen behöva fler buskar och träd - väggar alltså. Förra året påbörjade vi ett buskage utanför altanen som vi hoppas ska ge lite ombonad om några år. Växtförsäljningen lovade mig 2,5 m på ca 2 år, vilket lät lovande. Det är Cornell, Djävulsbuske och Paradisbuske. Inga tropiska rariteterer men förhoppningsvis gör de mig inte besviken. Fast nu går jag och stirrar på de där stackars grenarna varje dag och undrar när de ska börja växa. 

"Visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?"

En fin morgon

Ännu en vacker men lite kylig vårmorgon. Jag ska egentligen sitta hos en kund hela dagen idag, men jag misstänker att stora E inte mår riktigt bra. Så då blir det att jobba hemifrån...eller ska vi kanske åka och handla fler växter?? Hm, kassan tryter lite just nu och egentligen är det viktigaste att beställa stenkross till våtbädden och grunden till växthuset. Min man ska lägga marktegel i botten.

När det gäller material så blir man alltid förvånad över hur dyrt det är - speciellt med transporter. Ska man ha ett stort lass med stenkross så måste man överväga att låna ett släp och hämta själv eller boka hemkörning beroende på mängden och där velar vi fram och tillbaka.

Samma sak med matjord. Just nu är vi himla nöjda med Coops Änglamarksäckar. De har fem för 139 kronor och den verkar inte innehålla så mycket ogräsfrön. Man får köpa 5-10 säckar åt gången och hittills i år har det räckt bra eftersom vi redan har fin jord från förra året som bara behöver få sig en hälsokur.

Några blommor på väg upp (obs! Nördvarning)

Funkian (Hosta) på väg upp. Visst blir man fascinerad varje år av styrkan och kraften? 

Rosa praktnäva. Jag åkte till växtförsäljningen med min dotter på snart sex år och hon plockade ner lite av varje i korgen, mest rosa blommor och den här slank med. Jag tänkte: Varför inte!? Den är planterad på en plats där jag lyckats ta död på några föregångare bland annat en Iris och en stickling från Daggkåpa och jag begriper inte riktigt varför. Det står en En bakom. Kan det vara det? Fast ett par dm till vänster växer både Pion och Daggkåpor som verkar må finfint. 

Min barndoms somrar: Borstnejlika. Jag fick frön av en kompis för några år sedan och de blir bara vackrare för varje år. Lite oestetiskt i rabatten dock då de växer lite hur som helst och är olika långa. 

Vår trappa

Jag är fortfarande så himla nöjd med vår trappa och terrassen. Vi grävde för hand i två veckor och marken är förbaskat stenig, men jag älskar att sitta där med mitt morgonkaffe.

När alla träkåkar i Skärgårdsstad har ruttnat eller ifall en meteorit slår ner över oss så kommer vår gedigna stentrappa stå kvar och arkieloger kommer i framtiden att ha denna som något slags bevis på att människorna här kunde använda sig av murbruk, armeringsjärn, stenyxor och allt. Kanske hittar de fossiler i form av glasspinnar och hundhår.

Fast det ser lite tomt ut nu, tycker jag. Vi får nog ta och sätta dit lite fler krukor.

Någon som vet hur man får fart på den där rosen? Bilden är tre år gammal och den har inte blivit högra och tjockare trots gödning, ny jord varje år lagomt med vatten osv. Ibland har den lite löss dock. Det kanske är därför den inte vill växa.

Drömmen om ett växthus

Här ska växthuset stå... när vi har bestämt oss. Sedan ska man också ha råd med vad man bestämmer sig för. Jag vill ha en sockel men då måste min man mura den. Om jag gör det kommer pedanten att titta över min axel och tycka att det blir snett så det är lika bra att han får göra det.

Om man vill övervintra pelargoner och t.ex. olivträd, hur pass välbyggt måste det vara? Räcker det med ett vanligt växthus och kanske ett litet element om temperaturen kryper ner mot -10?

Pelargoner

När växthuset är på plats har jag gett mig den på att dessa ska få övervintra. Övervintrade pelargoner är något helt annat. En underbar stor växt med stora tjocka blad.

Jag hittade praktiska och snygga krukor igår. De är faktiskt av plast vilket gör att de är superenkla att flytta. Jag tyckte att de gav min altan en förnimmelse av medelhav.

Våtbädd

Det här ska bli en våtbädd. En våtbädd är ett sätt att odla på omöjliga platser. Vi har två björkar som dricker så mycket vatten ur marken att ingenting trivs på platsen. Lösningen är en så kallad våtbädd. Man gräver en grop, se till den är i våg och att du funderar på hur vattnet rinner. Min kära man hjälpte mig med detta då han är utbildad trädgårdsanläggare (han är tyvärr helt ointresserad av växter och skulle helst se att hela trädgården bestod av marksten och en perfekt gräsmatta. Fast när jag planterar något brukar han alltid erkänna att det blev fint).

I botten lägger man en presenning. Se till får bort alla rötter så att de inte tar hål i presenningen. Det är också viktigt att inte rötterna klättrar ovanpå presenningen får kommer de att lägga beslag på näring och vätska. Det här var ett tungt arbete vill jag lova. Det tyngsta fick min man göra medan jag tog med dottern till närliggande växtförsäljning och fikade.

Som ni ser så vill vi gärna ha ett insynsskydd här mot grannens garage och samtidigt har jag fått för mig att en lummig och lite högre rabatt skulle ge harmoni i trädgården - enligt någon slag Feng-Shui-princip. Jag tänker mig höga riddarsporrar längst bak. I förgrunden vill jag nog ha Iris eftersom jag tycker att bladen är så fina även när de inte blommar. Jättevalmo ska jag sätta också.

Sedan tänkte jag trycka ner en mängd olika lökar i höst så att vi får vackra blommor tidigt. Det är sol och varmt hela dagen på platsen och snön smälter snabbt.

Vi får väl se hur det här går

Jag vill hur som helst dokumentera mina trädgårdsprojekt och jag hoppas att det finns andra nördar därute som tycker att det är skitspännande att se framväxten av en våtbädd, ett växthus eller varför inte den långsamma tillväxten av en Funkia på våren.