Visst gör det ont när knoppar brister

Nej, jag är verkligen ingen fotograf. Jag ser bilderna men jag kan inte tekniskt omsätta dem i ett vackert fotografi. Jag har till och med en rätt hyfsad kamera men det är mest min man som använder den. Jag får försöka be honom fota i stället.

Snart blommar äppelträden i vår äppellund. Visst låter det romantiskt? Vår äppellund är alltså ett hörn av gräsmattan där vi har tre äppelträd och ett plommonträd. Plommonträdet och ett av äppelträden är ca 11 år nu och börjar se lite anständiga ut, men de andra två är mest en vertikal kvist med tre skrämda grenar som går snett uppåt och ca fyra ensamma blommor som aldrig orkar hela vägen till äppelpajen. Det jobbiga med träd är ju att de tar så ohygglig tid på sig. Jag älskar träd. Jag är den där som knyter näven i fickan när folk pratar om att fälla träd för att få mer sol. Jag hade kunnat vakta lindarna i Kungsträdgården när det begav sig men jag är för lat - kanske för kvällstrött. 

Vår tomt är en smart och väldränerad fyrkant på 1500 kvadrat med en slänt mitt i. Solen hittar inte hit från november till februari eftersom berget skuggar, men från och med ungefär mitten av mars så har vi mer sol än de flesta i Stockholms län. Gräsmattan vilar på kompakt lerjord som håller fukten väl och maskrosorna frodas vällustigt i junisolen. Min svärfar brukar gå och rycka upp dem när han är här. Förmodligen för att han tycker att det gör honom förtjänt av en kall pilsner på vår altan framåt eftermiddagen. Faktum är att han lyckas bekämpa fler och fler varje år så det verkar inte vara förgäven även fast det ibland känns så. 

Man brukar prata om trädgårdens golv, väggar och tak när man pratar trädgårdsdesign. Vi skulle verkligen behöva fler buskar och träd - väggar alltså. Förra året påbörjade vi ett buskage utanför altanen som vi hoppas ska ge lite ombonad om några år. Växtförsäljningen lovade mig 2,5 m på ca 2 år, vilket lät lovande. Det är Cornell, Djävulsbuske och Paradisbuske. Inga tropiska rariteterer men förhoppningsvis gör de mig inte besviken. Fast nu går jag och stirrar på de där stackars grenarna varje dag och undrar när de ska börja växa. 

"Visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?"