Steg ett är att plocka fram alla saker. Redan där hade lilla E sin vanliga komma-hem-från-dagis-kris och bara grät. Jag lockade med att få åka skottkärra, men det svåra var att när storasyster plus jordsäck också skulle åka så räckte mammans styrka inte riktigt till.
Jag satte potatis medan lilla E skrek och stora E satt i skuggan och klagade på att de var för varmt. De hade säkert rätt. Nu är potatisen i alla fall i jorden.
När jag var liten åkte vi till mormor och morfar som var bönder varje år så fort kärlen gått ur marken och satte potatis. Alla hjälpte till. På sensommaren hjälpte vi till att plocka upp den. De hade en gigantisk potatisåker och vi hade potatis i garaget i en låda året om.
Som ni ser har vi ett litet blygsamt amöbaformat potatisland. Jag tycker potatisplantor är vackra och jag ser inte poängen med att göra ett kvadratiskt land. I vår trädgård vill jag bara ha organiska former.
Potatis behöver ingen som helst näringstillförsel. Jag tog med mig en säck jord ner men när jag luckrat upp förra årets jord så insåg jag att det inte skulle behövas. Det ideala är att man inte odlar potatis på samma ställe varje år utan byter plats på odlingarna. Då kommer jorden berikas med olika näringsämnen vilket gynnar tillväxten. Vi har bara ett potatisland just nu så det får bli vad det blir. Potatis, blir det alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar